... längtan

Oj, oj...
Är så jävla glad för en polares skull just nu, Snart kommer han få opereras...

Men samtidigt som jag är glad för hans skull så påminner det ju en mer om hur lång tid man själv har framför sig till den fantastiska dagen när man ska vakna upp och inse att delar av mardrömmen äntligen är över,
att allt inte ser lika fel ut, att man kommande sommar kan gå åh bada, att man kan dra av t-shirten om man blir för varm, och framförallt, att man slipper dem obekväma plaggen (ogillar generellt tighta saker, och för att nånting ska kunna hålla in så måste det ju sitta tight...), att man slipper få samma jävla ångest varje jävla dag...

Utan helt enkelt fungera som en normal människa... någorlunda åtminstonne...
Själv har jag över ett år att vänta, ganska garanterat att det är minst, och då har jag tur, 1 och ett halvt år. (väntar ju på att få igång utredningen, kan ta en tid innan det händer, sedan tar det ju ca ett år att bli klar med den, för att sen få remisser till diverse folk som ska hjälpa till att korrigera mig...)


Klart att jag är glad för hans skull.
Jävligt glad.

Men har svårt att inte samtidigt bli halvt nere då jag påminns om väntan innan jag själv når den dagen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0