Från ******** till Rikard

Insett varför jag ser upp till dem vänner jag har som har kommit längre med den här striden än mig.
För dem har pallat kämpa.

Jag vet att jag sedan flera år accepterat mitt öde,
Eftersom jag inte vetat att jag kunde få hjälp.

Jag har givit upp sen flera år,
Försökt passa in som "tjej" och trott att det var det minst krävande.

Jag kände inte till alternativen.

Nu känner jag till att det går att ändra på problemet.

Men jag har redan givit upp.
Att kunna ta kampen är så mycket svårare då.

Jag vill bli rätt,
Men jag tror fortfarande inte helt på det.
Så det är en ond cirkel,
Jag tror inte på det förns jag kan se att något börjar hända.
Men för att något ska börja hända så vet jag att jag måste ta striden.

Hoppas att remissen kommer hjälpa mig.
Att mitt hopp kommer tillbaka...

För jag måste klara striden... :/