T?!?
Tränat...
Så är lite glad...
Är dock så sjukt frustrerad.
Jag vet att mina resultat skulle kunnat vara så mycket bättre,
Om kroppen var som den skulle...
Får så gott som inga muskler...
Vilket suger.
Vill se resultaten...
Skulle kännas mer motiverande...
Tränar mer,
för att se något resultat alls,
Det blir en minimal skillnad att trösta sig med.
Det suger.
Är bitter.
Kan inte bli som jag vill förns jag fått en jävla utredning.
Kan inte äns bli i närheten av det.
Jag gör allt jag som jag möjligt kan för att göra dem små skillnaderna.
Hålla hoppet uppe,
Men jag märker själv att mitt hopp håller på att slockna.
Känns jobbigt.
Vet att jag är påväg in i någon form av depp period.
Förhoppningsvis inte en regelrätt depression.
Men vill kunna funka som vilken snubbe som helst.
Slippa skiten.
Men jag vet att det är så helvetiskt långt kvar tills jag faktiskt kommer få leva så.
Om någonsin.
Mår inte bra.
Kan inte direkt hålla fasaden till 100%,
folk runt mig har noterat det.
Jag är mer spänd än jag varit.
Bryter ihop lättare.
Sätter mig själv och tänker oftare.
För just nu har jag för mycket i mitt eget huvud än vad jag som person egentligen klarar...
Jag accepteras som kille av min omgivning.
Vilket verkligen glädjer mig.
Men jag har svårt att se att någonting mer posetivt någonsin kommer hända.
Jag behöver verkligen komma igång med saker...
Mina tillfälliga saker hjälper ju också ändast tillfälligt,
När jag väl får igång min utredning har jag ju något.
Vet att jag har en chans men för tillfället har jag inte det.
Så jag önskar bara att jag klarar mig dit...
Men ska sluta dra ner folk med skiten i mitt huvud...
Bye//Rikard
