tid och förändring
Ibland saknar man tiden när man var liten, naiv och allt var roligt oavsett dem eventuella konsekvenserna...
Men inser själv att tiden aldrig riktigt fanns,
Naiv... ja okej... dagis?
Uppväxten gjorde en ju allt annat än naiv så att säga,
Snarare cynisk...
Och konsekvenser av handlande lärde jag mig för tidigt...
Istället är tider jag saknar...
Tillfällen då jag helt enkelt kunnat lägga det åt sidan.
Oavsett vad anledningen varit som gjorde det möjligt.
Att tillfälligt bara ignorera att världen är en störd och sjuk plats.
Nåja, saknar dem tillfällena, dem dyker fortfarande upp,
Men ibland önskar man att man var lite mer dum i huvudet och helt enkelt inte visste vad som händer runt en.
Vet att tankarna låter deppiga,
Men nej, jag är inte nere,
är ganska neutral, övre gränsen av det,
Lutar alltså åt glad.
Men jag tänker en hel del,
Vad som gör att jag mest av allt gillar min nutid bättre än dåtiden är dock att jag kan tänka,
På ganska mycket vad som,
Utan att må dåligt av det.
Att jag filosofiskt kan tänka och konstatera saker,
Men hålla det på ett filosofiskt plan, istället för ett emetionellt.
Det äger :)
