Svar till anonym; "hur visste du att du va transsexuell?"

Som jag skrev i det kortare svaret är detta ganska komplicerat svar.

Jag visste som liten att jag var en pojke,
Nordman var min förebild,
Det var så jag ville bli (enligt mig själv på dagis).
(Nej, jag anser inte att det kanske var den lämpligaste individen att vilja bli,
Men får skylla på att jag kanske va typ 4 år också :P)

Och min seriösa tro var att alla föds kuklösa och den helt enkelt växer ut när man blir äldre om man är menad att ha en.

Men med åren fick jag ju veta däremot att så inte var fallet utan att jag av någon anledning var född som flicka...
Detta började jag väl inte ordenkligt förstå förns jag gick i 4an,
Och skillnaderna började bli mer markanta,
Fler saker var bestämda för det ena eller andra.
Omgivningen försökte få mig intresserad av smink och andra konstigheter  (xD)
Och jag gjorde väl mitt bästa... Det kanske blev roligare när man lärde sig typ...

Så jag försökte.
Och det pågick ganska länge,
Jag helt enkelt lyssnade på vad folk runt mig sa,
Försökte passa in.

Sedan runt slutet av sjätteklass bestämde jag mig för att göra ett framträdande på skolans avslutning,
En låt från filmen skattkammarplaneten,
Och fick även tillstånd att gå i killkläder och klippa håret som huvudpersonen i filmen,
En tid innan, för uppträdandet.

Jag var mycket bekvämare under den tiden, och även ganska mycket kaxigare.
Samt att det sagts i efterhand av folk som gick i den skolan att jag även såg mycket stoltare och gladare ut då.
Men det användes för att se vad som skulle hända om jag faktiskt gjorde som jag ville.
Men som väntat så hade ju omvärlden (läs klasskamrater) väldigt många åsikter om detta,
Och det var ju hemskt att jag kunde tänka mig att se ut så.

Så det fick man inte,
Jag försökte under ett par år till bara följa vad dem runt mig sa,
När jag tillslut tröttnade var jag mer inställd på att göra någon slags revolt mot dem.

Detta slutade med någon slags punk inspirerad alternativar period,
Som med tiden ledde till att jag gick över mot en något mörkare stil.

Dold under massa smink för att helt enkelt se mer...
Udda ut...
Påpeka att jag inte var som alla andra,
Det var ju trots allt inget nytt...
Dock så hade mitt riktiga jag förklarats i mitt huvud som något jag inte skulle visa folk,
det var fel...

Stilen ledde till att jag började umgås med en massa andra "udda" individer...
Vilket slutade med att jag vid 16års åldern första gången uppfattade utrycket transsexuell,
Men så mycket som jag förstod just då var mest att man kunde få diagnosen...
Förstod inte att man kunde få hjälp med operationer osv.

Det började jag uppfatta lite mer av då jag faktiskt lärde känna en annan person i samma situation,
Men det tog väl en tid innan infon fastnade,
Och vågade inte helt tro att det stämde.

Jag började dock få självförtroende nog att närma mig mitt riktiga jag då jag hade mer vänner runt mig.
Håret klipptes kort, jag skippade den gamla stilen mer och mer,
Vilket dock ändast identifierade mig som en butch brud...

Jag nämnde även under den här tiden för några få vänner att jag inte identifierade mig som tjej,
Dock vågade jag inte säga hela sanningen, utan jag deffinerade mig som intergender ett tag.
Och då ändast till dem som stog mig närmst.

Först efter att en bekant fick sin första operation vågade jag på allvar lita på att något kunde hända,
Och ägnade en hel del tid på att överväga om jag kunde dela med mig av vem jag var till folk.
(Detta tanke arbete blev klart runt september 2009)

Så hur, är en mindre livs historia... (det ovanför är en hyffsat sammanfattad version)...


För att själv veta om du är det eller inte...
Du skulle kunna testa att börja klä dig mer som det du känner dig som...
För att lite testa hur det är... (nu vet jag ju inte om du funderar på FTM eller MTF, men ett tips fall FTM är att skaffa en binder... Behöver du lite tips på att hitta sådant så kan jag försöka göra ett inlägg vid senare tillfälle med länkar och sånt)

Hmm... kan även hjälpa att tänka tillbaka på hur du har varit och fungerat under uppväxt osv.

Samt något som inte funkar för alla, men stämmer i mitt fall.
Om du ser dig själv när du drömmer, vad har du för kropp?


Också att analysera varför du är obekväm med din kropp (antar att det är en av sakerna som väckt funderingarna)...
tänka på hur du helst skulle vilja se ut, varje specifik kroppsdel och jämföra...

Finns inget konkret sätt att komma fram till om man är det eller inte.
Men dem idéerna ovan är för att du ska tänka igenom det själv.

Och framförallt, tänk inte på andras reaktioner, utan helt på egen vilja.


Om du kommer fram till att du är transsexuell och därför vill få behandling (hormoner, operationer osv.)

Så behöver du samtala med en psykriatriker för att få en remiss till utredningsteamet.

Ifall du har samma problem som jag hade med långa psykköer så är det ett ärligt tips att gå till närmaste vårdcentral, och be en läkare där att skicka en remiss till en psykriatriker (denna kan även kolla fall det finns något annat ställe med kortare kö inom rimligt område, och skicka remissen dit istället för till den psyk du egentligen tillhör).

Väl hos psykriatrikern så får du ett antal frågor,
Om allt möjligt... Uppväxt, om du har knarkat, fall vissa sjukdommar finns i din släkt/du har dem själv (både psykiska och fysiska) m.m.
Detta är mest för att utredningsteamet inte ska belastas med onödigt många personer som är uppenbart oseriösa.
(Existerar folk som tror att en könskorrigering är något man bestämmer sig för på ungefär samma sätt som en ny frisyr... alltså vaknar en morgon och konstaterar att dem känner för det) och även för att hinna rensa ut folk som kan ha en rubbad verklighetsbild och därför mer eller mindre hallicunerar att dem är transsexuella...

Man kan behöva träffa psykriatrikern ett par gånger, just för att denna ska kunna vara säker nog att skicka remissen,
Det är dock inget hemskt och riskabelt med dem här mötena generellt :D
(Och nej, personen ska inte göra din utredning utan skicka en remiss till dem specialist-teamen som kan utreda detta)

När psykriatrikern skickar remissen går den till utredningsteamet,
Dem som skall ställa diagnosen, alltså komma fram till ifall du är transsexuell eller fall det finns andra skäl att du tror det. Detta gör dem under minimi 1 år, och du får träffa en del olika människor...
Läkare, kurator, psykolog...
När dem är säkra på att du just är transsexuell så kallas du och dina anhöriga (framförallt familj) till ett anhörigmöte,
Där alla informeras om vad exakt som kommer hända dig, folk får ställa frågor osv. (i vissa fall kan det behövas flera sådana här möten, men 1 är standard om jag minns rätt).
När det är avklarat sätter dem din diagnos,
Och dem skickar iväg remisser till hormonläkare, kirurg (för övre operation), röstspecialist... och säkerligen massa mer jag glömt :P (det lär gå bra att fråga utredarn :P)

allt som händer därefter har jag tyvärr inte energin att skriva om just nu...

Men jag hoppas att detta har besvarat lite av det du undrade alla fall.


Om det är något jag missat, eller något annat du undrar är det bara att skriva fler frågor, så försöker jag besvara dem efter bästa förmåga :D

Vad du än kommer fram till om dig själv så hoppas jag allt går bra för dig :D

Och föräldrar kan vara mer förstående än man anar,
Fall dem tenderar att inte tro dig kan du vara väl förberädd med fakta och
Ha tänkt igenom allting för att kunna lägga fram det på ett seriöst nog sätt :)

MVH
Rikard

Kommentarer
Postat av: Anonym

En fråga till dig rikard. Hade du tjejkläder och sånt när du var liten och när du var i tonåren. Och var du som en tjej i tonåren? Känslig fråga kanske men vad har du för läggning, har du haft sex med killar? När började du ha killkläder (antar att du har det) :)



Ett svar till till anonym, är man ts så känner man oftast det väldigt tidigt att det är fel, kroppen känns väldigt äcklig och så, man känner att man inte passar in i kill/tjejgrupper tex. sen kan man ha vissa förebilder som rikard sa att man vill se ut och vara som honom eller henne.

2010-10-25 @ 20:19:16
Postat av: Rikard

Svar finns nu som inlägg :D

2010-10-25 @ 22:38:17
URL: http://yokoshima.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0