Från ******** till Rikard

Vet inte säkert hurvida jag kommer klara det här...
Jag menar, det är minimi 3 ½ år till jag isåfall är "Klar".
Visst, det är ingenting mot dem nästan 19 åren som redan gått.

Men det är så pass mycket större problem som jag ska klara nu.
Andra påfrestningar.
Vet inte äns hur mina föräldrar kommer reagera när jag väl är berädd att säga det här till dem.
Jag vet inte heller hur jag ska klara av dem åren som kommer.
Behöva gå igenom en massa saker jag ogillar att prata om, med personer jag inte känner.

Just nu mår jag helt enkelt inte bra.
Har mest ångest över att jag inte vet hur mina föräldrar kommer reagera.
Vet inte vad jag ska tro.

Får hoppas på det bästa.

Det måste bara gå bra på något sätt...

Jag tänker inte ge upp nu, när ljuset närmar sig.
Men jag kan inte låta bli att oroa mig.