Kort novell "Grattis"
Resten är snabb skrivet... (Den Kursiva delen är vad jag menar med första stycket)
Jag går genom den långa korridoren,
ser dig i andra änden, men det är så långt bort.
jag är sliten, blöt och trött,
men jag kämpar vidare fram mot dig,
dem säger att mitt psyke är dåligt,
men det är starkare än min kropp,
För det får min kropp att fortsätta gå.
sakta framåt, känns det som,
trots att jag nu börjat springa,
för att äns ha en chans att kunna hinna ikapp dig,
Du flyr... varför?
Jag älskar dig ju, det är vad du vet, eller hur?
Eller har du redan upptäckt föremålet vars handtag vilar i min hand
Juste, det ja... jag stannar, tittar ner på det,
kulan är så mycket snabbare än min klumpiga kropp
siktar, skjuter, den kom ikapp dig,
jag ler, perfekt skott, nu ligger du där på golvet,
död eller livlös om du nu så vill.
den sista tåren lämnar ditt öga.
så vackert.
Nu kommer du aldrig gråta mer, du kommer vara
den lyckligaste på din begravning.
du kommer ju vara den ända som inte fäller en ända tår.
din kropp kommer va torr, lixom din kind snart är när tåren torkat.
du är nu perfektion, så vacker, utan sorg.
det här var ju vad jag önskade dig min älskade,
det du ville ha,
det var ju därför du äktade mig,
för att jag skulle ge dig evig lycka,
så grattis på födelsedagen älskling.
För några dagar sedan hade ingen annat,
Vi låg kärleksfullt kramandes i strandens fuktiga sand.
Lätt berusade på vinet.
Iförda dem dyraste kläder vi någonsin burit.
Lyckliga, vi skulle tillsammans resa långt, långt bort,
Det var vår bröllopsnatt.
Förstår du inte, din dummer?
Jag har aldrig älskat någon så mycket som dig.
Men den natten, Morgonen efter,
När jag vaknade i diket, Själv.
Det var kallt, men jag var lycklig.
För det var rätt.
Jag måste liknat ett lik när jag kravlade mig upp ur diket.
Lerig, sårig och med din röst skrikandes i mitt huvud.
Jag hade svikit dig.
Hur kunde jag? Jag skulle aldrig svikit dig,
Det var inte vad jag ville.
Men mitt eget ord,
Ett kort och enkelt nej slår fortfarande mot mina öron.
Du blev så arg.
Men jag var inte redo.
Jag kunde inte göra det jag ville.
Tillfredställa dig.
Så därav mitt svek.
Trots att jag några timmar tidigare lovat att göra dig lycklig,
Att du aldrig mer skulle behöva bli upprörd på något vis.
Hur kunde jag.
Polisen som såg mig frågade vad som hade hänt.
Lugn, Ditt namn gav jag honom ej.
Han sa att det kallades våldtäckt.
Men för mig kallades det svek.
Jag svek dig genom att inte hålla mitt löfte.
Jag gjorde så att du blev arg.
Det är mitt fel.
Det är därför min älskling som jag sökte dig,
Jag ville be om ursäkt och kompensera dig för hur väl du hanterade mitt svek.
Ett tack, Ett grattis och en kula klädd i vackraste guld.
Nu blir du aldrig mer arg.
Du kommer aldrig mer känna smärta.
Men jag kommer ta hand om dig,
Varje dag, för resten av evigheten.
Hur vill du ha ditt te?
Förlåt älskling, det var inte meningen att min present skulle göra dig stum.
Jag hoppas citron går bra?
Nu håller jag mitt löfte.
Jag finns hos dig för alltid,
och aldrig mer kan du bli upprörd,
Nu har du funnit lugn och harmoni.
Grattis älskling
Tar gärna emot kritik,
Kan dock påpeka att jag ska jobba mer med den här innan den är klar,
första stycket var en början jag gjorde men inte fortsatte på för ca 2 år sen...
Så resten skrev jag på kanske 10 minuter när jag hittade den,
Efter som jag ville minnas idén.
Hope you like it// Rikard
