mat...

Mat är rent tekniskt både nyttigt och livsnödvändigt.
Men det är ändock ondska,
Får psykbryt varje gång jag försöker vara duktig och äta.

Efter senaste försöket somnade jag dessutom,
Så har ingen möjlighet att motionera bort det på sättet jag annars planerade.

Jag hatar det!
Jag hatar att jag inte fungerar som en vanlig människa.
Men när jag når min ideal vikt om drygt 6 kg så kommer det bli bättre,
Vill jag tro alla fall.
Lite hopp.

För när jag når mina mål så brukar allt lugna ner sig.
Som med träningen.

Ångesten släpper.

Men om jag failar så här grovt hela tiden...
Så kommer jag fortsätta vara fail.

vill inte!

ska snart iväg åh se vad min vikt är nu.
Se hur många äckliga kilon för mycket jag väger.
Se hur mycket den jävla maten la till.

Antingen blir jag lugnare,
Eller får mer ångest.

Blä!
ciao//rikard

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0